flickansomintefinns

Hej, bloggen! Igår runt 18.00 tiden fick jag tid på Astrid Lingrends Barnsjukhus att göra en magnen kamera. Dagen inann hade mamma bokat planerad tid med sjukhus taxi. Ungefär 4 minuter innan det var besämmt att taxin skulle komma så gick mamma och jag ner till porten och satte oss på en bänk medans vi väntade på att taxin skulle komma. Men taxin var väldigt förssenad, hela 20 minuter var taxin förssenad. Gillas inte!! Medans vi väntade ringde min mamma till sjukhus taxin och sa att taxin var väldigt förssenad, men hon som mamma pratade med sa bara att vi skulle vänta i 8 minuter. Och efter 8 minuter hade det gått 20 minuter men enkligen så kom taxin! Vi hoppade in i taxin och chaförruen bedde om ursäkt och sa att det var mycket trafik vid denna tiden, det förstog jag.. När vi började åka frågade chafföuren "Vilket land kommer ni ifrån?". Då svarade min mamma att vi kommer från Egypten, men egenkligen kommer jag från sverige också med tanke på att jag är född här.. "Pratar ni arabiska?" sa han och sa sin mening på arabiska, efter han avslutat sin mening nickade jag artigt. Mamma och han pratade på arabiska genom hela taxin resan. Och medans de babblade om massvis med saker som jag knappt förstog så satt jag i bilen och tittade ut genom fönstret på bil resan, medans jag var påväg till sjukhuset. Och så ringde mamma också till Magnet kameran och sa till de att vi kunde komma cirka 10-15 minuter förssent. Efter vi hade åkt färdigt och var framme vid sjukhuset så åkte vi en hiss till våning 4:a - Barn röntgen. Där registerade (eller ja, vad man nu kallar det..?) vi oss i kassan och så gick vi långt bak i korridorren ännda till väntrum 3. När vi var framme vid väntrum 3 så satte vi oss ner vid varsin stol och jag tittade imot klockan och såg att den var knappt 18.00 en. Vi kom till och med tidigare, så jag förväntade mig att vi skulle vänta en bra stund innan sjukhusteröskorna kom. Medans vi väntade så var tvn på och det var något konstigt barn pogram, inte för min ålder.. Men jag tittade änndå fast jag tyckte pogramet var jätte tråkigt. Efter 20 minuters väntad (haha, samma tid som vi väntade på att taxin skulle komma.. :P) så kom två sjukhusteröskor in i rummet. Hon fick syn på både mamma och mig "Hej, det måste vara ni som jag pratade med i telefon?! Är det *namn*?" Mamma och jag nickade. Sjukhustörksan gick fram imot oss skakade båda våra händerna medans vi presternade oss. Sedan gick vi i en rum. Sjukhusteröskan var väldigt noggran att fråga så att vi inte hade smycken, bh, eller något som hade metall på oss. Mamma lade sin väska i ett skåp och låste in den där och fick en nyckel till skåpet. Jag hängde av mig min jacka sedan la jag mig på som en säng ungefär. Fast dock är sängar mycket skönare.. Under mina fötter och mitt huvud var det som en ganska hård kudde så jag skulle kunna komma upp på denna "sängen" medans jag log där. Sedan frågade sjukhusteröskan om jag ville lyssna på lite musik. Och då svarade jag självklart att jag ville lyssna på Michael Jackson! Hon gav mig ett par ganska tronga hörular som hon satte fast vid mina öron, men det gick änndå bra.. Sedan när jag log där på den "sängen" så var det något som hon la över mitt ansikte som en bricka ungefär eller ja, vad man nu kallar det. Magnet kameran påminnde mig faktist lite gran om stråkbehandlning de hade en viss likhet tyckte jag, åtminstonde lite.. Sedan gav hon mig som en slang eller ja, nåt sånt som jag hållde i och skulle trycka i om jag ville prata med någon av sköterskorna. Också likt som strålbehandlningen.. Jag åkte in och ut i denna maskinen massor med gånger. Det var inte alls en skön känsla! Man var fast bunden i ett trång utrymme och det var hur obehaligt som helst.. Det ännda bra var att man fick lyssna på musik medans man gjorde denna röntgen, men man hörde knappt nåt.. Med tanke på att det var en massvis med höga ljud som man hörde när de tog röntgen bilder, men lite musik hörde man iallafall. Jag log där alldes still medans jag kännde av det obehliga utrymmet, tankarna bara flög hit och dit i mitt huvud.. Och sedan när jag åkte längst fram i maskinen så hörde jag massvis med pippande ljug, de var inte alls lika som de andra pippande ljuden! Detta pippande ljud hållde på en lång bra stund och jag trodde på riktigt att jag skulle dö, jag trodde helt enkelt att det hände något fel. Så jag tittade upp ur masken och tänkte för mig själv "Aha, nu dör jag nog". Fast samtidigt hade jag en känsla av det nog inte var något.. Efter detta pippande ljudet hade slutat kännde jag en lättnad i hela min kropp! Men då sa sjukhusteröskan till mig att ha armarna åt sidan, och jag la de självklart åt sidan. Oh dumma mig, varför tänkte jag inte på det från början..?! Sedan låg jag där en lång stund igen och det känndes som jag var ensamats i världen och jag ville bara att röntgen skulle vara avklarad, det kännde som en evighet där inne! Men sedan hörde jag att sjukhusteröskan började prata igen "Röntgen är klar" sade hon. Efter hon avlsutat sin mening kännde jag hur mina mun gippor hoppade upp av glädje, och jag kännde verkligen en lättnad i hela kroppen! Men då sa hon att jag skulle andas in, sedan andas ut och hålla andan i cirka 20 sekunder. Men om jag verkligen inte kunde hålla andan så länge fick jag andas lite lätt. Jag hörde ett ännu pippande ljud och gjorde precis som sjukhusteröskan sa, jag andas in, ut och hållde andan. Men att hålla andan misslyckades jag verkligen med.. Hon tittade på röntgen bilderna och sa att jag var tvungen att göra om samma övning, men det förståg jag ju också.. Jag andas in, ut och hållde andan i nästan hela 20 sekunder, men dock tror jag även att jag råka andas in lyft någon unka gång men inte mycket alls! Hon tittade på röntgen bilderna igen och jag suckade tungt för mig själv - Jag ville bara att det skulle vara över någon gång!! Men efter en lång stunds väntad sa hon att det var färdigt och jag var jätte duktig, så åkte jag ut ur denna "sängen". Hon tog av mig alla sakerna jag hållde i och även masken och hörlurarna medans hon hissade ner "sängen" till marken. Mamma hjälpte mig att ta på mig mina skor och skötersan sa ännu en gång att jag var jätte duktig. "Var det jobbigt?" frågade sjukhusteröskan. "Mm" fick jag ur mig som svar. "Hur var det då?" frågade hon artigt. Då förklarade jag att det var ett trångt obehaligt utrmme, men det förståg hon. Vi gick därifrån och tog våra saker och vi sa artigt till varandra att vi skulle ha det så bra, sedan var röntgen över. Enkligen!!! Jag gick förbi väntrummet och där såg jag en kille i cirka 13-15 års åldern i samma väntrum som jag väntade i. Kanske, han skulle göra samma röntgen som mig? När jag gick förbi där sneglade jag en snabb blick imot klockan och såg att den var 19.20 och jag förståg att hela röntgen tog samanlagt 1 timme cirka. Mamma och jag gick ut ur Astrid Lingrends barnsjukhus och gick in till det stora Karolinska sjukhuset, där jag har operat 2 gånger. Vi gick in till Pressbyrån för vi var väldigt hungringa. Jag köpte bara en Vitamin Well dricka - Oh, de är så goda!! Och mamma köpte amigos kontakt kort (ett såddant kort man tankar mobilen med pengar så man kan prata) och en macka. Sedan beställde vi en taxi hem. Dock, denna gången var det inte sjukhus taxi utan sån där vanlig man beställer som privat person, eftersom alla våra sjukhus taxi resor var slut. Medans jag väntade på taxin så satte jag mig vid en svart bänk vid sjukhuset och började dricka ur min Vitamin Well dricka. Och framför mig ståg en mörk tjej, ganska ung i 14-15 års åldern ungefär skulle jag kunna tro.. Hon gick fram till mig många gånger för att sätta sig brevid mig men just när hon skulle sätta sig tvekade hon och gick tillbaks, såhär hållde hon på många gånger. Men hallo! Sätt dig då, om du vill det! Jag bits inte! Tänkte jag för mig själv medans jag smakade på min Vitamin Well dricka. Sedan efter att tag kom taxin och vi åkte hem. När jag var hemma var jag riktigt trött men änndå såg jag på pogramet "Du är vad du äter" - Oh, jag tycker det pogramet är jättebra hihi! Sedan när pogramet var slut hade jag druckit upp min Vitamin Well dricka  så gick jag och och la mig. Och ja, nu sitter jag här i vardagrummet och skriver denna ENORMA texten om igår kväll. Och idag gick jag inte heller till skolan, skolk.. Men jag har lovat mig själv att på Måndag ska jag gå till skolan! Planer för idag då? Inget speciellt, bara tråka framför datorn. Sedan kommer brosan hem från sin prao klockan 17.00. Han praoar på Ica vid Ekerö. ^^ Och en gång träffade han faktist Anders bagge där hihi! Och så blir det fredagsmys med hela familjen framför Idol. Mysigt! :)


 
 Det var denna skivan jag lyssnade på medans jag gjorde röntgen. ^^