flickansomintefinns

Dagen började med att när jag gick ner för trapporna så tappade jag både min mobil och nyckel. Men som tur hittade jag de direkt! Sedan hade jag lovat mig själv att sluta svära i skolan, men det lyckades jag abosult inte med.. Sedan sista lektionen hade vi träslöjd DET SÄMSTA ÄMNET I HELA SKOLAN!!! Då när jag målade mitt penskrin som jag gör kom det färg över min polo tröja, dessutom var det svart färg mot en vit tröja.. Sedan när jag skulle vänta att penskrinet skulle torka gick mitt armband sönder med massor av heliga människor, SNACKA OM ATT JAG BLEV LEDSEN! Sedan (ljög...) jag för mina kompisar att min kompis och jag delade konto på Fb bara för att jag heter Emma där... Då ska de vara elaka och säga onädiga och elaka kommentarer helt plöstligt, och jag tar verkligen åt mig... Oh juste, sen när jag skulle lägga ner mitt trasiga armband så går min Michael Jackson väskas dragkjeda nästan av. Och den är super trög att få upp men jag lyckades som tur var att låsa upp den! Sen sätter jag mig vid min plats och då kommer min kompis fram och säger "Hallo, där sitter jag faktist!" Sedan diskuterar vi en lång stund att jag egenkligen sitter där, som jag gör.. Men efter ett tag ger jag upp och sätter mig inne i målarummet. Och då känner jag verkligen hur tårana faller ner och jag tänker för mig själv "Nej, nej du får inte gråta!!" Men lyckades att jag hålla för tårarna? Ne.. Jag börjar genast gråta helt random och ungefär fyra tjejer går fram till mig och frågar vad det är. Jag svarar att det inte är nåt och sedan så torkar jag mina tårar och går ut ur träsalen. De följer efter mig och jag klär på mig mina saker och går hem.. De frågar vad det är och om jag vill prata med vår lärare men jag säger att det inte är nåt och går raka väggne hem. När jag går förbi gungorna säger en liten tjej helt random till mig "Hej!" och ler framför mig. SÖT! xD Jag ler och säger hej sedan försätter jag att gå hem. Som tur var när jag kom hem hittade jag både nyckel, mobil och min dragkjeda gick och dra upp. Tur! När jag kom hem började gråta ännu mer.. Bara av att säga en elak kommentar blir jag jätte ledsen, jag har verkligen blivit överkänslig efter allt jag har gått igenom. MEN NEJ, DET ÄR INTE BARA DENNA DAGEN JAG ÄR LEDSEN ÖVER!! Jag är ledsen över allt. Verkligen ALLT som har hänt mig lägger jag på mig på en hel gång. JAG MÅR JÄTTE DÅLIGT! Jag har aldrig i hela mitt liv mått såhär dåligt! Det känns verkligen som ingen fattar. När man är frisk från cancer kan man vara sig själv igen och då är allt bra. NEJ! Jag mår jätte dåligt pystiskt. Jag trivs verkligen inte med mitt liv.. Dessutom ska jag gå på pjymas party idag och alla tjejer i klassen är bjudna! Om jag går dit kommer säkert alla fråga varför jag grät... Jag måste ju på ett sätt berätta varför jag grät och hur jag känner mig men jag är för feg, änndå hur mycket jag försöker.. Ska jag på pjymas partyt? I nu lägget kommer jag abosult inte gå dit.. Jag trivs inte med mitt liv längre.